Dags att ta lite ansvar nu!!!!

Usch vilket väder det är ute idag. Snö och blåst. Hu då. Jag är ingen vinterälskare. Jag kan tycka om soliga och vackra vinterdagar när man kan ta en promenad och höra knastret under skosulorna eller att sitta med ansiktet upp mot solen efter en härlig dag i slalombacken men för övrigt så avstår jag gärna årstid vinter. Själv befinner jag mig inomhus och kurerar en envis förkylning idag som tack och lov inte var Covid 19. Så den här vyn passar mig bättre idag.

Eldar lite i spisen istället. 

Men jag sitter här i min ensamhet och funderar lite grand över hur folk tänker egentligen i de här pandemitiderna. Inte för att jag är någon 100% förebild på något vis men jag försöker i alla fall att tänka så klokt som det går.

Enligt folkhälsomyndigheternas råd så ska vi undvika att resa kollektivt om det går, avstå ifrån onödiga resor både inom och utanför regionen, avstå från att besöka riskgrupper och personer i särskilda boende för äldre, avstå från att vistas i inomhusmiljöer där människor samlas tex, butiker, köpcentrum,museer, bibliotek,badhus och gym. Undantag är nödvändiga besök i livsmedelsaffär och apotek. Avstå från att delat i möten, konserter, föreställningar, idrottsträningar, matcher och tävlingar för vuxna. Avstå från att besöka serveringsställen som barer, restauranger och cafeer. Undvik att ha fysisk kontakt med andra personer än de du bor ihop med.

Detta är vad vi har att förhålla oss till. Det har gjorts klart i alla presskonferenser som hållits att de här råden ska ses som lagar och följas därefter. Ändå vrider vi människor på oss utan och innan för att hitta små kryphål ut genom dessa råd. Tänk om vi alla istället försökte att verkligen följa de råd vi fått nu. Varje dag så ökar smittfallen, varje dag så ökar inläggningar på Covid 19 avdelningar runt om i landet och varje dag ökar dödsfallen. Det är fakta hur vi än försöker att blunda för dessa fakta. Något fel gör vi uppenbarligen eftersom vi låter viruset ta makten över oss. När ska vi lära oss och när ska vi börja förstå att vi har en pandemi i världen just nu? När ska vi bli rädda och förstå allvaret? Just den här gången kanske just du klarade dig lindrigt undan. Kanske inte att någon nära anhörig till just dig drabbats men hur ska du kunna leva med ditt dåliga samvete sen om det sker, om du hela tiden lever med skygglappar på. Det är frågan som bara du kan svara på den dagen du drabbas personligen. Så länge de drabbade människorna bara är en siffra så bryr vi oss inte. Det är så vi människor fungerar.

Jag har full förståelse för affärshandel, sportevangemang och andra verksamheter som får betydligt sämre inkomst nu och jag förstår deras oro och ångest men vi har en pandemi nu. Jag har full förståelse för artister och andra verksamheter som är 100% beroende av oss…folket. Men vi har en pandemi nu. Kan vi inte istället försöka att följa råden i så stor utsträckning som möjligt och istället hitta lösningar på att hjälpa de verksamheter som går på knäna så gott de går. Det borde väl i dessa tider kunna gå att handla i sin ortsbutik på nätet istället till exempel. Restauranger och cafeer kan vi hjälpa att gå runt med att handla hem maten eller fikat istället för att sitta på restaurangen. Kanske utkörning i dessa tider vore ett alternativ. Jag tror att om alla vore lite mer villiga att ge lite mer av sig själv så skulle vi fixa det här. Som det är nu så försöker folket hitta kryphål hellre än att se sanningen i vitögat. 

Jag läste om en bar i Stockholm som skulle ordna med party på baren med DJ mellan 15-22 istället för efter 22. Hur sjutton tänker man då??? Tror de på allvar att viruset tar semester mellan 15-22 eller???

Vår rätt till god hälsa är en annan svår bit att knäcka. Vi som älskar vardaglig motion och springer på gym flera gånger i veckan. Jag var själv en av de som befann mig där ofta och det var inte längesen som jag bestämde mig för att avstå att gå dit i dessa tider. Där kan ju vi människor hjälpa till jättemycket bara genom att fortsätta att betala månads avgiften eller årsavgiften trots att vi inte går dit och gymen kan istället göra digitala pass i den mån det går. Själv går jag på spinning normalt sett. Nu har jag sån tur att jag har ett mindre gym hemma med springband och cykel men det funkar lika bra att gå ut och gå eller springa i naturen. Dansa zumba skulle jag vilja slå ett extra slag för för den som vill ha kul men ändå köra så svetten sprutar. Har knappat aldrig haft sån träningsvärk som efter ett hett zumbapass.

Själv har jag nog 6 st zumba DVD som funkar alldeles utmärkt att träna till hemma.

Jag går på yoga normalt sett också, en dag i veckan. Yinyoga. Nu kör jag yinyoga hemma i appen istället. Allt går att lösa. Tänk på det. Men så länge som vi sticker huvudet i sanden och tänker egoistiskt och med ett barns hjärnkapacitet så kommer inte Covid 19 fallen att minska. That´s it!

Så det enda jag vill nu är att ALLA tar sitt ansvar och i varje sak man gör frågar sig själv “måste jag göra det här?” Om jag inte måste, kan jag avstå? Finns det någonting jag kan göra på ett annorlunda sätt?

Jag arbetar själv inom vården och har många vänner och bekanta som också jobbar inom vården och jag lider verkligen med den vårdpersonal som jobbar i den innersta kretsen med de Covid mittade. Ni gör ett jättejobb. Det gör ni verkligen. Men hur länge till ska ni orka. Jag tycker själv att det är jobbigt med alla omdirigeringar på mitt jobb i de här Covid tiderna och då är det ingenting mot hur ni har det. Jag tycker vi ska fråga oss själva, när ni inte orkar längre. Hur gör vi då? Stänger vi alla vårdcentraler mm som normalt sett hjälper till med andra sjukdomar eller god hjälp till hälsa om vi behöver ta över efter de utslitna Covid 19 sjuksköterskorna och läkarna. Då får ni klara er utan oss som arbetar hårt för att skydda den innersta kretsen. Och till sist så går väl vi samma väg så att säga så då får befolkningen själva ta hand om era covidanhöriga om ingen sjukvårdspersonal finns längre. Jag såg en sån klockren tecknad bild häromdagen där vi sköterskor och läkare i primärvården stog och höll för en dörr fullt med människor som höll på att ta sig in. Innanför oss, alltså de vi skyddar, arbetade IVA och Covid personalen på för fullt med att rädda liv.

Tänk på att inte ta den standard vi har för givet. En dag kanske den inte finns längre. Tack vare oss!

Tack för att ni läst och lyssnat.

PS: Ni som undrar vem det är som är tillsammans med mig på min nya visningsbild så är det min son. Jag hoppas snart att det kommer upp ett nytt kort där min dotter är med också.

Annehlie

 

Min bakgrundshistoria från barn till ett snart certifierat medium. Del 4

Åren gick och det fanns annat som var tvunget att ta plats i livet som barn, familj, utbildning, nytt jobb och så vidare. Så under den här perioden fanns det tyvärr inte så mycket plats att komma vidare i min mediala utveckling. Ska jag vara ärlig så förstod jag nog inte ens att jag var på väg någonstans. Jag hade bara en mental liten paus i livet. Det är sånt som jag förstått nu i efterhand. Det var ju inte så att andevärlden på andra sidan bara slutade att besöka mig rätt av men energierna liksom lugnade ner sig lite.
Jag har ju tidigare berättat om min farmor som kom väldigt ofta till mig under mina barndomsår. När sedan min mormor dog så hade hon en period när hon ringde alternativt knackade på dörren för att få uppmärksamhet. Det var alltid hemma hos min mamma som det hände. Än idag så är det nästan alltid, oavsett vilket medium jag besöker, min mormor som står först i kön. Hon ger sådana klockrena bilder att det bara inte går att ta fel på vem hon är. Hon har alltid viktiga budskap med sig också som jag lyssnat mycket på genom livet. Min mormor och jag hade en väldigt varm och fin relation och hon älskade mig verkligen, om än på sitt eget lilla sätt. Hon led nämligen av schizofreni och hade en hel del hallucinationer och tvångssyndrom. Men hon ägde en enorm kärlek och generositet, om än på sitt envisa sätt att visa kärlek på. För mig var hon bara världens bästa mormor och hon fanns alltid där och när jag och mina vänner cyklade ner till badet så avslutade vi alltid med en tur hem till mormor och då laddade hon upp med plättar och sylt till oss alla. För mig var hon en riktig dröm mormor. Hon dog hastigt strax innan jag blev gravid med mitt första barn och det var en stor sorg för mig att förlora min älskade mormor. Det är nog därför hon “nästan alltid” är först på plats när jag går till något medium. Däremot så kommer hon sällan till mig i mina meditationer. Det har säkert sin förklaring det med. 
Några år senare dog min morfar. Han hann i alla fall få en fin relation med min son under hans första år innan han dog. Jag tror att det är därför Robin betyder så mycket för honom än idag. Det verkar som att hans ande energi har bosatt sig i hans källare. Hur som helst så var morfar den som höll på att skrämma skiten ur mig en gång. Jag var inte alls redo för kontakt från andra sidan på det viset i det skedet. Jag låg i sängen, vaken och hade nyss släckt lampan och skulle sova. Då hör jag hur någon ropar mitt namn. Jag tittar upp mot tegelväggen i rummet och där står min morfar som inmurad i väggen. Han ler och ser väldigt glad ut. Han ville säkert bara vara allmänt trevlig. Jag blev däremot skiträdd och skrek rätt ut och PANG så var han borta. Efter det så visade han sig aldrig mer så tydligt. Han visade sig på annat sätt. När jag gick i trappen så gick det alltid typ två steg extra efter mig i trappen och jag kunde känna hans närvaro. Det tyckte jag var ok. Han har kommit många gånger efter det både via andra medium och i mina meditationer. Men han visar sig aldrig så tydligt. Han är mycket glad att jag tagit tag i saker och ting och att jag går den här kursen i medialitet nu så vi kan “träffas och kommunicera ibland” som han uttrycker sig.
När min pappa dog för 13 år sen var det nästan som att en del av mig själv dog. Jag älskade min pappa oerhört mycket. Han låg mig så otroligt varmt om hjärtat. Han var den snällaste person på jorden man kunde tänka sig nästan. 
Jag var mitt uppe i en hektisk sjuksköterska utbildning just då och jag förstår inte än idag hur jag gick i land med pappas plötsliga död och utbildningen samtidigt. Jag var mitt uppe i en praktik och jag var bara “ledig” dagen innan och samma dag som han dog. Sen var jag tvungen att vara på plats igen för att inte komma efter. Men det var precis som att pappa bar mig genom den här tiden och såg till att allting bara flöt på och att jag klarade mig igenom den med toppresultat dessutom. Jag var dessutom relativt nyskild och var ensamstående med två barn. Men jag hade stor stöttning från barnens far och från min mamma.
Pappa som ande kontakt var mer fysisk på fler än ett sätt. Det kändes som att han var med mig vart jag än gick. Han matade mig med kloka råd, peppande “kom igen” och ord som han sa innan han dog fanns som ett mantra i mig. Även om jag innerst inne hade lust att bara lägga mig ner och dö jag med av sorg så kämpade jag på tappert för att inte göra min pappa besviken. Jag visste att han såg på mig stolt från himmelen.
Pappa visade sig ofta. Rätt som det var stod han i sovrummet eller i hallen framför mig. Ibland tydligt, ibland som ett ljusfenomen. En gång vaknade jag av att det blev otroligt ljust i rummet  och han sa “Du ska ha lyckohjärtat på dig” (det var ett halssmycke som kallades för lyckohjärtat som jag använt mycket tidigare men sen tappat bort). Jag sa att jag inte visste vart det fanns. Då sa han att jag skulle titta i en väska i ett litet gömt fack som jag inte brukar använda. Han beskrev väskan för mig. Jag tittade påföljande morgon i väskan och där låg smycket, i det dolda facket.
Hans energi  sparkade mig i ryggen en gång när jag körde bil. Det var en rejäl smäll i svanken som gjorde att jag var tvungen att bromsa bilen och titta om det satt nån i baksätet. Men det fanns ingen där. Strax därefter dök en älg upp på vägen. Hade jag brassat på i hög fart hade jag förmodligen krockat med älgen. Nu hann jag både bromsa och upptäcka den i tid. Jag fick ett rejält blåmärke i svanken. Men det var det värt.
Han var lite busig också. En gång satt jag i min sons säng och pluggade och käkade godis med godispapper på. Rätt som det var så fick jag ett godispapper i huvudet. Först tänkte jag “vart kom det där ifrån” men sen såg jag med blotta ögat hur tomma papper lyftes från sängen av sig självt och kastades mot mig. Ha ha.
Pappa är inte alls så där fysisk längre men jag vet att han finns med mig överallt. Det känns skönt.
När jag flyttade till Nora och började på mitt nya arbete där kom jag till nästa nivå i min medialitet. Mer om den lovar jag att berätta mer om i nästa del om mig. Den förde mig en mil framåt i min medialitet och blev en stor språngbräda dit jag står i dag.
Kram Annehlie💗
 

Ibland behöver man vägleda sig själv

Idag valde jag att ge personlig vägledning till mig själv via orakelkorten. Jag har känt mig hopplöst nedstämd en tid och har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det kan bero på. Jag har känt mig oerhört trött och symtom som påminner om de symtom jag hade när jag fick diagnosen hypertyreos vid den här tiden förra året har ett starkt igenkännande tecken vilket så klart gör mig orolig. Men provsvar som ganska nyligen är tagna visar ok så det borde inte vara något med det.

Jag ska strax operera bort en godartad cysta på min öronspottkörtel vilket jag också såklart gått och oroat mig för litegrand. Beror symtomen på det eller varför mår jag som jag mår just nu??? Det känns i alla fall otroligt jobbigt att hela tiden känna sig trött och deppig, ha svårt att sova och yrsel och hjärtklappning som har återkommit.

Och så denna Covid. Jag är så förbaskat trött på den nu men det är vi ju allihopa och här gäller det ju bara att hålla i och hålla ut men som sjukvårdspersonal så blir det extra kännbart och extra oroligt såklart. Saker och ting började sakta men säkert att lättas upp och nu stramas det åt mer än nånsin igen på alla håll och kanter. Hur länge ska vi som arbetar i sjukvården orka med dessa kast, dessa uppoffringar. Ja det kanske inte är så konstigt om vi känner oss lite trötta och deppiga.

Hur som helst så vet jag ju vad attraktionslagen säger. Det jag ger ut det får jag tillbaka. Så jag vet mycket väl att jag måste återfå glädjen och gnistan i mitt liv. Positiviteten och inspirationen.  Att fortsätta deppa, att fortsätta känna ilska och sorg i hjärtat, att fortsätta med att sluta leva det hjälper ingenting. Då gräver man sin egen grav. Svaret är ALLTID att lyfta sig själv ur svackan och det gör man med positivitet och glädje i livet. Jag har så otroligt mycket att glädjas åt i mitt liv men just nu så är det som att jag bara inte orkar tänka så. Det går bara inte liksom.

Så ikväll vägledde jag mig själv med tre budskapskort och jag fick tre tydliga svar.

Kosten -min dotter – testa enkla lösningar

Första kortet handlar om kosten. Jag förstod direkt vad änglarna menade och jag vet ju det själv också att när jag har ett bra kosttänk där jag har nyttiga och energirika kostintag som inte består av en massa skit så då blir jag piggare, ser piggare ut och framför allt blir jag också otroligt kreativ då. När jag äter kost riktigt så blir jag också träningssugen och det har jag alltid sagt att kost och träning går hand i hand. Jag har tänkt på kostförändringar mycket den senaste tiden men som sagt mest bara tänkt. Så det blir det första dilemmat att ta tag i nu. Tack tack änglarna för denna  spark i baken.

Min dotter. Jag har känt mig lite orolig av olika anledningar som har med min dotter att göra så det budskapet förstår jag också precis men änglarna säger nu att jag ska släppa detta. Min dotter mår bra och nu ska jag satsa på att själv må bra också. Men så är ju livet. Mår inte våra barn bra så mår inte heller vi själva bra.

Sista kortet är ett tydligt budskap. Jag måste sluta upp med att försöka ha 100 % kontroll över allting. Jag måste lära mig att saker och ting tar tid och jag måste ha tålamod. När jag sakta men säkert flyter med i flowet okontrollerat då kommer också dörrarna som just nu bara står på glänt att öppna sig. Det är lite av mina  egna hjärnspöken. Att alltid ha kontroll över allting. Jag ska försöka att släppa det nu.

Tack änglarna för ert fina personliga budskap till mig idag. Ni andra där ute får ha en fin kväll allesammans.

Namaste

Annehlie

Att vara högkänslig

Undrar hur många av oss högkänsliga personer som någon gång fått höra orden “du är så känslig du”. Ja att vara högkänslig kan kanske kännas som en negativ egenskap men nu har jag äntligen förstått att det är en positiv egenskap. Det är precis den kraften och den styrkan inom mig själv som lär mig att älska mig själv lika mycket som jag älskar andra.

Att vara högkänslig innebär att vara mottaglig och det är också därför som du som besitter en högkänslighet lätt kan läsa av och känna in andra människors känslor och mående. Du kanske kan känna igen dig i att du ganska direkt kan känna av stämningen i ett rum och du kan titta på människorna i rummet och ganska direkt känna av deras energier. Hur de mår, hur de beter sig och hur de försöker att dölja vissa känslor inom sig. Du kan lätt läsa av känslor som ilska, aggression, sorg, avundsjuka, svartsjuka, kärlek, vänskap, falskhet och så vidare. Det är också därför du ganska direkt känner om du klickar med en person eller inte. Du äger också ett inre kompass som berättar för dig när något är fel eller känns fel och den kompassen har sällan eller jag skulle nästan vilja sticka ut hakan och säga att den aldrig har fel.

Har du någon gång pratat med en person som utåt sett ser oerhört glad ut och skrattar men ändå så ser du bara sorg eller ilska i personens inre. Du känner instinktivt, som ett sjätte sinne, att den här personen bär på en sorg  eller en ilska som personen inte vill visa utåt. Är du medial som jag är så kan du ibland även få upp orsaken till det personen försöker dölja. Ja då är du nog med all sannolikhet väldigt högkänslig. Vi som är högkänsliga känner direkt av alla känslor i rummet, hemma med respektive, tillsammans med dina vänner, bland okända människor på stan, affären, i kön och så vidare. Väldigt praktiskt tänker många men sanningen är att det är oerhört krävande också. Att hela tiden bearbeta andras känslor. Du är förmodligen väldigt empatisk också och har en inre önskan att vilja hjälpa alla människor att må bättre vilket ju skulle vara mer än ett heltidsjobb bara det om du lyckades med det.

Vad vill jag då säga med detta. Jo att du ska vara stolt över din högkänslighet och ta väl vara på den. Det är också högkänsligheten som vi använder oss av när vi har kontakt med andevärlden och det är den som gör att vi kan skapa en kommunikation med andevärlden. Så var rädd om den om du äger den förmågan. Men glöm inte att vårda din högkänslighet. Att vara högkänslig betyder också att du behöver din ensamhet. Att vara ensam ibland, att få tänka ensamt, promenera ensamt, vila ensamt och bara finnas i dig själv och dina egna tankar. När jag mediterar, vilket jag gör varje dag, befinner jag mig verkligen i min ensamhet och i mina egna tankar. Utan denna start på morgonen så känner jag mig bara halv. Jag boostrar mig själv mot andras tankar och andras värderingar i min meditation och när jag då utsätts för en situation där någon annans ilska eller sorg träffar mitt hjärta så kan jag lättare förstå att det här är inte min känsla. Det är någon annans känsla. Jag äger inte den men jag kan känna empati för den.

Att ha högkänsligheten som sin personlighet är att vara stark och trygg i sig själv om man bara ger den en chans att bli en del av sig själv. Så idag så vill jag skicka med alla högkänsliga personer att från och med idag lär er att älska er högkänslighet för då kommer ni också att älska er själva mer. Ni har en otroligt stark aura och en större makt än ni tror över er själva och era egna känslor.

Namaste

Annehlie

medialtstjarnljus@blogbiz.se

mail: annehlie.medium@gmail.com

 

 

Fullmåne i oxen

Välkomna till fullmånen i oxens tecken. Här landar vi in i ett tryggt och skönt mood men vi vill inte ha några snabba förändringar. Vi behöver tid att landa i nuet helt enkelt. Förra fullmånen vi hade låg i vädurens tecken vilket betydde att saker och ting skedde i ett swish swish swish vilket i sig nog var bra för oss just då men nu behöver vi landa i det som blev och det vill verkligen energierna för denna period skicka med oss nu.💗
Vad vill då energierna berätta för oss genom månkorten. Jo först och främst så vill de verkligen åter igen bekräfta att lyckan är på din sida just nu även om det kan verka lite rörigt emellanåt. Det känns som att allting kommer att landa in lite bättre i mitten av månaden då månen rör sig in i skyttens tecken. Vi kommer att känna oss väldigt optimistiska då och om vi nu skulle känna att drivet ligger lite på is innan dess så kommer det definitivt tillbaka då men på en mer mogen nivå. Som sagt…här landar vi in. Men vi ska också minnas att det inte är förrän i mitten av december månad som vi får skörda det vi sår just nu så vi måste passa på att njuta av det lilla vi presterar just nu för att sedan njuta ordentligt när den stora lyckan infinner sig.💗
Kommunikation är nyckeln till det mesta och det ska vi också komma ihåg. När månen ligger i tvillingarnas tecken så är vi som bäst på att kommunicera vilket  sker här i starten på november men det är först i sommar som vi kommer att förstå vilken stor del just den kommunikativa delen har betytt för oss. Det känns som att vi kommer att vara oerhört kommunikativa på olika plan här under våren för att sedan nå något slags delmål i början av sommaren då nymånen i tvillingarna infaller.💗
I April månad när månen är som störst och vackrast kommer vi att vara i bäst balans och ödmjukast inför fortsättningen.💗
Nu undrar du varför denna fullmåneperiod pratar så mycket om tiden fram till vår och sommar. Jo det blir väldigt tydligt här att energierna vill berätta för oss att det vi har byggt hittills och det vi nu fortsätter att bygga vidare på har ett måldatum skrivet i stjärnorna och hur gärna du än önskar att du vore där nu så kommer det att ta den tid som behövs innan allt blir färdigt och den tid det tar är tiden fram till sommaren 2021. Så ta vara på tiden du har framför dig men minns på vägen att lyckan är på din sida och i slutänden så kommer känslorna att flyga högt av glädje över alla prestationer som du utfört och lyckats med.💗
Ha nu en fin fullmåneperiod och njut av framgångarna nu som verkar finnas med oss även denna fullmåneperiod.
Annehlie💗

YOGA OCH MEDITATION – SÅ KOMMER DU NÄRMRE DITT ANDLIGA JAG

Alla har vi olika sätt att hitta vårt andliga jag men oavsett om vi tror på andevärlden eller inte så behöver vi vårt andliga lugn. Jag har mött många personer som säger sig inte tro på andevärlden men när de börjar att meditera eller yoga eller använda sig av någon slags mindfullness så händer det något med kroppen. Den slappnar av och vi känner oss mer tillfreds med oss själva. Den känslan är helt fantastisk.🙏
Själv har jag valt att säga ja till kontakt med andevärlden. För mig är den dels en styrka. Att få daglig vägledning och stöttning på min väg framåt på ett mer medvetet sätt än om jag tackar nej till kontakten är för mig ett självklart val. Dels känner jag ett stort och härligt lugn i att veta att mina nära och kära på andra sidan finns med mig vart jag än går och de ger mig små tecken varje dag. Min mormor är fantastisk på att finnas omkring mig överallt och ingenstans. Hon pushar mig, hon stöttar mig men hon kan även gräla på mig ibland och läxa upp mig om hon tycker att jag är för gnällig.💗
Förra helgen kom hon fram vid två olika tillfällen och gav mig två olika budskap. Ett av de har hon tjatat om hur länge som helst men jag har inte förstått vad hon menat. Nu föll poletten ner. Ja mormor, jag är som du. Jag förstår vad du menar nu.
På kvällen när jag skulle gå och lägga mig, klockan var halv tolv på kvällen.Det spöregnade ute. Plötsligt knackade det 5 gånger på min fönsterruta. Inga snabba knackningar. 5 långsamma. Men ingen var där. Sen berättade min mamma att ända sedan mormor dog så kommer hon med jämna mellanrum och knackar på fönster och dörrar och det är alltid 5 knackningar. Det kallar jag för sann kärlek. Tack mormor för att du vakar över mig.
Det är också en helt fantastisk känsla att få hjälpa andra människor att få budskap från sina nära och kära. Ja att ha andevärlden som arbetsgivare är det bästa jag nånsin gjort.😀
Idag var jag på yinyoga också. Det är också helt fantastiskt. Yinyoga är när du ligger eller sitter i olika vilopositioner under en längre tid. Marie vår yoga lärare har sedan ett tema varje vecka. Hon har ex pratat om glädje och om självkänsla. Hon ger oss meningar och frågor att tänka på under positionerna man sitter eller ligger i.💗
Idag var temat självförtroende och vi fick inta ställningar som skulle stärka vårt självförtroende och så slängde hon ut lite olika frågeställningar kring det. Jag blev rätt paff när passet var färdigt för jag insåg vad otroligt långt jag har kommit med mitt självförtroende sedan min mediala sida börjat finnas mer i mitt liv. Jag jobbar just nu också i en bok som heter “krama min skugga”. Den handlar om att leta upp och våga möta alla sina positiva sidor hos en själv men också mina negativa sidor. Att våga möta sitt mörka jag och låta det konfrontera det ljusa jag. Att våga krama sin skugga. Att våga säga “this is me”.
Ja idag var det som att änglavärlden hade anställt Marie för att coacha mig på min väg mot mitt mål i livet. Passet idag var oerhört upplyftande. Ställningarna var utmanande och nästan lite jobbiga men det beskrev bara ännu tydligare att man måste jobba hårt för att nå mål. Nu ska jag göra upp tydliga delmål och mål för att se vart jag är på väg nånstans.💗
Det vill jag skicka med er idag. Fundera över vad du har för mål. Sätt sedan upp några delmål och sen bara KÖR. Lita på magkänslan. Säger magkänslan att du är på rätt väg då är du med stor sannolikhet det också.
Namaste🙏
Annehlie💗
Till startsidan