Vill ni lära er mer om hur tarotläggning fungerar? Titta in här!

Hej och välkomna tillbaka till min bakgrundshistoria. I dag tänkte jag bjuda er på en liten tarotkurs i sin enkelhet bara för att ni som är intresserade av tarotkurs ska få en liten bild av min värld i tarotkortens land så att säga. Tarotkorten är ju en del av mig känns det som. Tarotkorten är en komplex värld men det är ju andevärldens värld också i stort och det är ju någonting som jag verkligen har lärt mig på vägen så att säga.

Tarotkorten har dock alltid fascinerat mig men som ung var jag flyktig och hade ingen uthållighet eller något tålamod så jag kom aldrig till skott att verkligen lära mig att läsa tarotkorten. Det finns ett oändligt antal tarotkortlekar och vi har alla olika tarotkortlekar som tilltalar just mig. De här två som jag visar här ovan är två av mina favoriter. Jag har tänkt att köpa en ny varje månad från och med denna månad så det kommer säkert att komma fler favoriter på sikt. I början av sin karriär behöver man dock en enkel och tydlig tarotkortlek och sen när man blivit mer van så kan man avancera till lite mer svårare tarotkortlekar om man känner för det. Det är ungefär som suduko. Man börjar med det enkla för att sedan testa på det lite svårare för att se om det är någonting som passar just mig.

Gilded Taro av Ciro Marchetti var min första tarotkortlek och det är min absoluta favorit fortfarande. Tydliga bilder, tydliga budskap i korten och det finns många saker att lära sig att tolka intuitivt i korten. Jag älskar alla Marcettis kortlekar men den här tycker jag om lite mer. Kanske för att det var min första. Den börjar bli utsliten nu så längre fram så får jag väl köpa en ny likadan sen. Jag använde mig länge enbart av den här kortleken när jag gjorde tolkningar och när jag efter en lång tid kände mig trygg i mina tolkningar, när tolkningarna började kanaliseras mer än att de tolkades, ja då började jag att utöka antal tarotkortlekar. Numera känner jag mig så säker i vilken tarotkortlek jag än använder. Jag kanaliserar det jag får till mig mer än att jag tolkar korten. Korten är bara ett redskap för mig vilket betyder att samma kort kan få olika vinklar, olika betydelser i olika läggningar.

En av mina kortlekarna som är väldigt annorlunda mot min traditionella är Osho Zen Tarot. Jag har valt ut några kort här ur bägge tarotlekarna som jag tänkte visa er.

Det här är ett väldigt lyckosamt kort som står för lycka och välgång. I den traditionella kortleken kan man nästan känna den känslan väldigt tydligt eftersom mynten liksom bara ramlar ner från skyn och allt omkring kvinnan är vackert och glädjefyllt. 

Kortet i Zen Taro kortleken är symboliserat som en mogen frukt som är redo att falla från sin gren. Det finns absolut inget tvivel om att bägge dessa kort är bra kort att få i sin läggning i vilket sammanhang de än hamnar men kanaliseringen kan innebära olika bra saker för olika personer och olika för olika frågor.

Här kommer motsatsen. Tornet. Här kan man väldigt tydligt se i bägge korten att något dramatiskt kommer att ske och det är något oförutsett som inträffar som du ej kan rå över. Du kommer också att känna dig väldigt sårbar när detta sker. Du hoppar ju naken och handlöst ner mot marken när blixten slår ner i ditt torn. I de här två kortlekarna symboliseras korten på ganska lika sätt och tornet behöver inte alls betyda att något stort eller världsomfattande i din värld sker. Det kan vara en mindre händelse som sker men den kommer oförutsett och den går inte obemärkt förbi. Tornet kommer alltid upp i en läggning när någonting behövs rensas upp och någonting nytt vill ta plats i ditt liv.

Vagnen står för ett resande av något slag. Det kan betyda att vi gör en fysisk resa eller en resa framåt på vår väg framåt så att säga. När vi känner att vi har flyt i livet och allt vi företar oss tar oss ett steg längre fram på vår väg. Då kan vagnen komma upp i vår läggning. 

I zen taro kortleken är betydelsen lite detsamma fast man kanske inte ser det riktigt så först. Här eldar vi upp skynket som skymt vår sikt ett tag för att se vad som finns längre bort i horisonten och när vi gör det så kommer vi framåt på vår väg. 

Nästa gång vi ses så ska jag visa er några fler kort att tolka om ni vill. Men om ni själva känner er sugna att försöka att lära er tarottolkningar så  skulle jag rekommendera att först lära sig vad de olika sviterna betyder och därefter nöta och plugga in de olika betydelserna för varje tarotkort. Träning, träning och åter träning är receptet. När du lärt dig att tolka korten så kommer kanaliseringen som ett brev på posten och då finns kortet bara där som ett fint redskap helt enkelt. Det är änglar och universum som ger dig budskapen som du sedan kanaliserar med hjälp av tarotkorten.

Lycka till!

Annehlie

 

 

 

 

Att fått gåvan att ha andekontakt är något helt fantastiskt.

Här kommer del 9 i min mediala resa. Ni som är nya läsare kan läsa mina tidigare delar under kategorier “min bakgrundshistoria”.

Jag minns den där dagen som om den vore igår. När jag satte mig i bilen för att åka de där 13 milen till Ulrica. Som tur är så har jag mina barn bor bara några mil därifrån så jag kunde bo hos de över helgen. Jag hade gjort valet att anmäla mig till en privat utbildning. Det vill säga att det var bara jag som var “eleven” och jag hade därmed fullt fokus från min mediala lärare Ulrica.

Ulrica är så fruktansvärt lik mig personlighetsmässigt. Hon är drivande och har framåtanda men hon är samtidigt så “dumsnäll” att hon hela tiden sätter andra människors behov framför sina egna. Idag när jag känner henne ännu bättre som vän så kan jag verkligen se hur detta förtär henne och jag tänker ibland att jag också är på väg dit och att jag måste sätta stopp innan det sker. Jag försöker även att få henne att sätta stopp. Hon är enormt duktig på att berätta för andra att ta betalt för sina tjänster och se de gåvor vi har som en fantastisk gåva som är få förunnat att ha. Alla kan nå dit men det krävs ett otroligt arbete bakom gåvan och naturligtvis så ska det synas att det är ett jobb vi gör precis som alla andra viktiga funktioner som finns ute i samhället. Ingen kurator eller psykolog skulle ju exempelvis jobba gratis efter att ha lagt ut massor av pengar och tid på utbildning. Så jag inser nu att de här personliga kurserna där allt fokus ligger på mig, de kostar pengar. Massor av pengar. Man kan säga att jag hade tur som träffade Ulrica just där och då för jag tror att startskottet hos henne till stor del har präglat mitt mediala sätt att se på saker och ting. Och jag hoppas verkligen att jag en dag har möjlighet att ge dig tusenfalt tillbaka som ett stort tack kära vän.

Men den här helgen var iallafall MIN HELG. Så kändes det. Allt fokus låg på andekontakt denna helg. Då vi träffades i den där lilla gruppen som jag beskrev i förra inlägget (del 8) så hände några spännande saker redan då som jag glömde berätta om. Det var verkligen andenärvaro där då också. Vid ett tillfälle så kände jag att det var någon som stod i ett hörn och iakttog oss. Min blick kunde liksom inte slita sig därifrån. Då sa Ulrica till mig “ser du någonting där”. Jag sa som det var att jag kände någon energi av något slag men att jag inte kunde se någon. Då säger hon till mig att det står en dam där. Du kan gå fram och känna på hennes energier om du vill. Jag gick sakta fram till hörnan och när jag sträckte fram mina händer så var det som ström i händerna. Jag kunde känna hennes konturer. Hennes kropp, hennes huvud. Det var helt fantastiskt. Det var första gången jag var med om någonting dylikt Efter det har jag upplevt samma sak en gång till och det var när jag satt och mediterade och då kom min pappa från andra sidan och satte sig mittemot mig. Jag sträckte fram händerna och kände igen strömmen som for igenom mina händer när jag tog på hans konturer. Det kändes som att krama pappa och det var en helt fantastiskt känsla. Som ett tecken på att liv efter döden verkligen finns och att de anhöriga är med oss överallt. Ett stort och vackert kärleksbudskap. 

En annan sak som hände mig där vid första kurstillfället var när jag skulle resa hem. Jag stod i dörröppningen och skulle säga hejdå till alla och då kände jag plötsligt hur någon stod bakom mig vid min högra axel. Känslan var så tydlig. Till slut så var jag tvungen att fråga Ulrica om hon kunde se om någon stod bakom mig. Känslan när hon sa att det är den där damen som stod i hörnet. Hon står vid din högra axel och hon vill bara säga hejdå och att du ska köra försiktigt. När hon beskrev damen så blev det tydligt att det var min mormor. Hon finns med mig överallt och  nästan alla medium jag går till får upp henne klockrent. Jag har förstått nu att hon också var väldigt medial men det var inget som jag förstod när hon levde.

Men nu till denna kurshelg, min privata kurshelg. Jag vill än en gång tacka Ulrica och Daniel för ert otroliga engagemang i den under denna helg och även senare helgkurser som jag gått hos er. Det var verkligen din förtjänst Ulrica att det där lilla, lilla fröet som såddes en tidig vårdag expanderade till något stort den här höstdagen.

Idag har jag förstått att meditation är grunden till allt. Det är där du öppnar upp dig och meddelar att du är mottaglig för andevärlden. I början av min mediala karriär så fick jag lägga stor del av tiden på meditation. Idag går det väldigt fort att öppna upp sig. Det kan däremot vara lite klurigare att få andevärlden med sig på att stänga ner sig. Så meditation är egentligen öppningen till allt medialt kan man säga.

Under de här dagarna fick jag också träna på att ta andekontakt. Jag har många fina minnen med mig från den där helgen men ett av de satte djupa spår i mitt hjärta. Ganska snabbt så upptäckte jag att det var väldigt lätt för mig att få upp bilder av andekontakten och jag kunde väldigt tydligt beskriva utseendet. Ganska snart upptäckte jag också att jag rätt som det var fick upp namn eller bokstäver på ett namn. Jag kunde gå in i hus och beskriva saker där inne hur rummet såg  ut och i detalj. Jag minns framförallt ett stort rum, som en matsal typ med ett långt avlångt matsalsbord och en kristall lampa ovanför och ett gammalt skrivbord i rummet med en viktig bok som låg där på skrivbordet.

Jag fick upp en annan andekontakt som försökte beskriva  sin död men det kändes som om hen var osäker på om jag var redo att vara med hen i dödsögonblicket. Hen föll eller blev knuffad och under ganska lång tid innan hen bestämde sig för att visa mig vad som hände så kände jag som ett sug i magen. Det var som att någon eller något inifrån magen drog magen inåt. Till sist när allt hände så var det som att någon drog in magen så långt det bara var möjligt och sen  kändes det som att jag föll. Det var en känsla av att åka fritt fall på Gröna Lund men här tog fallet liksom stopp när personen nådde marken. Jag förstod att det var så personen dog. I ett fall. Jag vet än i dag inte om personen hoppade eller blev knuffad. Det berättade hen aldrig för mig. Det visade sig hur som helst att allting stämde och om det var ett fall eller en knuff, ja det är fortfarande en gåta.

Den här helgen fick min medialitet att sätta ett starkt avtryck på den mediala kartan. Plötsligt så visste jag att jag hade gåvan, plötsligt så visste jag vart jag är på väg nånstans och vad jag vill med mitt liv. Plötsligt så blev allt så uppenbart. Här startade allt upp mot dit jag befinner mig idag….och ändå så känns det som att jag är i startgroparna nu. Den mediala utbildningen är oändlig och det finns så mycket mer att lära sig om.

Ha en fin dag nu så kommer inom kort del 10 av min mediala historia.

Namaste

Annehlie

 

Här föddes tarotkorten som en del av mig men här föddes även något annat. Häng med i del 8.

 

Hej! Här kommer den spännande fortsättningen på min historia till medium. 
Sist jag skrev (del 7) så hade jag kommit så långt att jag varit hos min vän Ulrica för allra första gången. Det var ju verkligen mitt riktiga startskott på min fortsatta historia. Ulrica är inte bara den ödmjukaste person jag någonsin träffat. Hon är också en av de absolut skickligaste medium jag någonsin träffat. Att ha två sådana fina egenskaper i samma personlighet är nog en gåva som få har ärvt.  Jag tog även med min gamla mor dit vid ett tillfälle och hon fick besök av både pappa, sin mamma och sin pappa. Det var sådana klockrena bevis och budskap som hon fick så det fanns inget tvivel om vilka som kom. Hon beskrev dessutom saker från min mammas barndom som inte ens jag visste om så det var som att sitta och lyssna på en historia från förr för mig. Så fascinerande. Detta möte gav min mamma så mycket mod och så mycket styrka, så mycket kärlek och en sådan enorm längtan efter att en gång träffas igen. Detta möte gav även mig mod, hopp och tro. Att se min mamma så nöjd och glad när vi åkte hem igen. Ja det var en sann fröjd.💗
Några månader senare så bestämde sig Ulrica för att ha en liten “prova på kurs” under en helg. Vi var några få personer som mediterade tillsammans och  sedan fick vi prova på lite allt möjligt. Vi var alla på helt olika plan. Några var enormt duktiga redan och jag tänkte “hur ska jag nånsin komma ända dit”. (Idag är jag där). En del var på samma plan som mig – utforsknings stadiet och en del var så gröna att de nyss kommit på vad andlighet var för någonting.💗
För första gången kom jag då i kontakt med tarotkorten. Vi fick lära oss lite enkelt om sviterna och dess betydelse och  grunden till vad de olika korten kan stå för. Sen fick vi träna lite på varandra att lägga kort. Det var svårt minns jag att jag tyckte. Idag när jag jobbar mycket i tarotkortens värld så tycker jag att det är busenkelt men det är bara för att jag idag har landat i en tro på mig själv och jag har dessutom lärt mig att tolka korten intuitivt vilket betyder att samma läggning kan ge olika budskap. Jag har även lärt mig att lita på det som jag får till mig. 💗
Sedan fick vi träna på att se och känna auran. Också spännande men ingenting som jag direkt jobbat vidare med efter denna gång. (Auran är för övrigt något som vi ska jobba med vid nästa kurstillfälle på min två åriga kurs som jag går nu. Det ska bli spännande). Det finns mycket information att få genom att läsa människors aura. Att känna av andra människors aura är mycket vanligt om man har en intuitiv personlighet men att se auran och framför allt dess färger kräver tid, träning och tålamod har jag förstått.💗
Det finns så otroligt mycket att utforska inom det andliga så det kan nästan vara svårt att välja vart man vill börja. För mig kändes det nog ändå solklart från början att det var tarotkorten jag ville starta med. Därefter startade intresset för änglavärlden upp och litegrand på den vägen är det.💗
Under den här helgen fick vi även prova på healing och jag fick ganska omedelbart upp saker och känslor bara av att lägga händerna på folk. Dessutom stack det och pirrade i fingrarna som om någon stod och pillade på de. Senare har jag fått veta och förstått att det betyder att jag har mycket healing i mig och att jag är ämnad för att syssla med healing.💗
 
Healing var ändå inte det som jag fastnade som mest för under den där vinterdagen hos Ulrica. Jag tror att det berodde på att jag i det skedet hade svårt att bara stå eller sitta still och fånga bilderna eller känslorna som kom till mig utan att ha någonting att förankra de i. Därför blev tarotkorten ett självklart val för mig att starta med för där hade jag bilder till hjälp att landa i.💗
Efter den där helgen började jag att meditera mer regelbundet och i och med det så öppnade jag upp mig mer och mer. Varje gång jag öppnade upp mina chakran så började det sticka och pirra i händerna och olika budskap kom i form av budskap, änglar, besök från andra sidan eller genom känslor eller lukter av olika slag. Ja det är så svårt att förklara. Behöver upplevas för att förstås. I början hade jag såklart även svårt att tolka budskapen som kom och än idag är jag knappast fullärd på den delen men jag har utvecklats enormt under de här åren och tvivlar idag inte en sekund på att jag kommer att bli ett fantastiskt medium en dag.💗
Allting började här och nu och allting började med tarotkorten. Jag köpte mig en tarotkortlek av Ulrica (just den kortleken är begagnad idag kan jag säga. Ändå är den min käraste ägodel)
Sen satte jag mig ner och lärde mig alla 72 kortens betydelse genom att skriva om de med egna ord. Lägga olika läggningar på mig själv och tolka kortens betydelse. Jag har lagt ner oändligt många timmar, dagar och månader sammanlagt på att lära mig tarotkortens grundbetydelse. Jag pluggade tarotkorten konstant under ett års tid säkert och så fort jag fick en tid över så lekte jag med korten. Jag gjorde under den perioden aldrig några läggningar på någon annan. Bara på mig själv. Det tog tid att lära sig att lita på all information som jag fick via korten. Just under den här perioden så hade jag inte förstått att korten bara var en hjälp för mig att tolka allt det som kommer till mig. Jag minns inte ens när det hände att jag upptäckte att samma kort kunde ge mig flera olika betydelser och ibland så kunde jag få upp saker i kortet som inte på något sätt går att läsa sig till i någon bok om kortens betydelse. Idag är alla läggningar olika. Även om jag av en slump skulle få upp exakt samma läggning så skulle så olika budskap och beskrivningar komma i korten. 
En dag när jag satt här i köket med en läggning så slog det mig plötsligt att det är någon eller något som berättar för mig vad det är jag ska se i kortet vilket i sin tur också gör att jag hela tiden upptäcker detaljer i korten som berättar saker för mig och att detaljerna i sin tur berättar olika saker beroende på frågan personen har och vem jag lägger korten på.
Den dagen som jag jag bestämde mig för att gå en tarotkurs hos Ulrica hade jag redan grunden lagd men bara genom att befinna mig på den där kursen så utvecklades jag tusen gånger snabbare och fast jag idag, utan att skryta, vet att jag är fruktansvärt duktig på att kanalisera korten så har jag ju såklart en önskan om att bli ännu duktigare, ännu skickligare och ännu mer pricksäker. Så bara genom att ha den här framåtandan som jag har så vet jag att jag kommer att komma riktigt långt en dag. Det är det som vi kallar driv.
Så en dag kanske jag bokar in mig på en weekendkurs hos min nuvarande mediala lärare bara för att få någon slags bekräftelse för vad jag har lärt mig, hur duktig jag är, kan jag lära mig något mer och hur kommer jag vidare på den väg jag börjat att vandra.💗
Idag har jag lagt oändligt många tarotläggningar på människor och flera av de kommer till mig kontinuerligt för vägledning. Ibland tar det bara några veckor innan saker slår in. Ibland tar det ett halvår och sen kommer det ett litet meddelande att “Nu har det hänt…det du sa”. Vissa saker kan ta mycket lång tid och då är änglarnas vägledning en fin hjälp på vägen.
 
Så det var här jag lade grunden till allt…med tarotkorten. Men här föddes även nyfikenhet till något annat. Kontakt med andra sidan. I det här stadiet var jag nyfiken med lite skräckblandad förtjusning som man brukar säga. Idag känner jag ingen som helst rädsla för andra sidan. 
Mer om detta kommer i nästa del. Håll ögonen öppna efter del 9.
Annehlie💗

Rivstarten på min framtida karriär! Här kommer del 7 i min bakgrundshistoria till medium.

Ni som vill läsa tidigare delar hittar de under kategorier “min bakgrundshistoria”

Det var nånstans här som jag för första gången kom i kontakt med Ulrica. Ulrica är all den källa som utgör att jag befinner mig där jag befinner mig idag. Jag är helt övertygad om att utan Ulrica så skulle jag aldrig ha funnit den innerliga och andliga delen av själv som jag funnit idag.
Hon har allt. Hon är duktig, hon är kreativ, hon är mjuk och innerlig som medmänniska och som medium men hon är också hård som flinta och bestämd som lärare. Precis vad jag behövde. (Sen träffade jag på en ännu hårdare lärare efter det men det är en annan historia). Summa summarum så behöver jag krav på mig för att lyckas och krav det fick jag här så det räckte och blev över.
Det var egentligen en ren slump att jag upptäckte Ulrica. Universum och änglar hittar de allra enklaste vägarna för att se till att saker och ting sker. I det här fallet tog de hjälp av facebook. Jag och min sons flickvän skulle fylla år samtidigt och vi tog ett gemensamt beslut att istället för att ge varandra något så skulle vi ha en gemensam helg där vi dels fick massage av min  gamla ungdomskamrat och därefter gick till ett medium tillsammans. Mediumet var just Ulrica. Jag fann Ulrica via min ungdomskamrat Anna Lena på facebook. På den vägen är jag idag.💗
 
Det var en mycket spännande dag vi hade framför oss just denna dag jag och Vanessa. Den började kaotiskt med att min gamla barndomsvän som skulle ge oss massage blev sjuk så vi inte kunde komma. Ulrica fick migrän också om jag inte minns fel så allt blev ställt på sin spets så att säga. Det blev ommöblering i schemat. Vi bokade istället tid för massage på ett thaimassage ställe i stan där de hade hot stone massage. Helt ljuvligt. Ulrica piggade på sig så vi fick komma till henne lite senare under eftermiddagen istället.
Hon hade ett litet, smått undangömt ställe i Hedemora där hon hade som en disk/kassa på övervåningen inklusive butik med lite smått och gott där hon sålde saker. Hon sålde allt från olika stenar, smycken, rökelser och tarotkort. En sån fin liten butik. Gick man en trappa ner så kom man till hennes typ “vardagsrum” med soffa och bord där jag senare kom att befinna mig på kurs. Innanför det rummet hade hon ett litet extra rum där hon hade sina privata sittningar och det fanns även en brits där inne så hon kunde utöva healing och massage.
Jag var där  som kund men nu i efterhand så var det som att det redan där föddes en dröm för mig att skapa något liknande. Det var som att universum fört mig till Ulrica för att visa upp den här chansen för mig att skapa något liknande.💗
Ulrica gjorde en andra sidan sittning på både mig och Vanessa. Hon var fascinerande duktig. Hon fick omgående kontakt med min pappa och beskrev honom så detaljrikt att det inte fanns några som helst tvivel om att det var min pappa som befann sig i rummet tillsammans med oss. För att nämna några saker så hade pappa ett par slitna vita träskor som han alltid stack i fötterna i när han snabbt skulle springa ut i garaget och fixa lite. De var vita men väldigt slitna och använda just framme vid tårna på skon. Det fångade hon klockrent. Hon berättade om vårt sommarställe som vi ärvt och den långa berså häcken som sträckte sig ända uppfrån vägen och ner över hela gården ner till boden på gården. Det fångade hon också in klockrent. Hon berättade saker om mig och min personlighet, om hur jag tänker, tycker och handlar. Sånt som hon som okänd person för mig omöjligt kunde veta och jag fick verkligen konkreta råd av min pappa hur jag skulle handskas med saker och ting.💗
Det här ögonblicket är nu flera år sedan och idag är Ulrica en av mina absolut bästa vänner och min stora, stora mentor. Så idag vet hon mer om mig än jag själv nästan eftersom hon dels har en egen bild och dels andevärldens bild. Ha ha. Jag törs trots det fortfarande gå till henne för andliga råd eftersom hon är så pass duktig och erfaren att jag vet att hon har lätt för att skilja på det andevärlden förmedlar och det hon själv förmedlar. Något som annars kan vara ett dilemma när man känner varandra för väl. Dock är det så att man själv kan få minst lika bra svar av andevärlden på egen hand och det går också bra att lägga tarotkort på sig själv (vilket jag gör lite då och då). Det är bara det att det är svårare att lägga sitt personliga tyckande om sig själv åt sidan när man tittar på sig själv kritiskt. Det är aldrig lätt att titta kritiskt på sig själv.💗
Jag minns iallafall den här dagen som att det var igår. Det var en sådan fantastisk känsla att ha fått kontakt med pappa. Det kändes som att jag suttit i ett rum och småpratat med honom verkligen. Jag var helt uppfylld av kärlek inombords. Det var inte bara pappa som hon hade fångat. Min mormor kom också och vår gamla grannfru som passade mig mycket som barn. Hon har försökt att kontakt mig tidigare då jag var hos en av Terrys elever men den gången kunde jag inte för mitt liv förstå vem hon menade. Hon beskrev henne så tydligt minns jag och hon var så envis så att när eleven försökte att byta ut henne mot ny andekontakt så vägrade hon att gå. Jag minns att hon sa “vet du verkligen inte vem hon är. Hon är så envis”.
Den här dagen kom hon igen och den här dagen ramlade poletten ända ner och det var också så klockrent när Ulrica berättade exakt samma saker som Terrys elev beskrev men Ulrica hade ännu mer information och då blev bilden plötsligt så glasklar. Hon hade även tydligt budskap som hon ville förmedla.💗
När jag kom hem efter det där besöket hos Ulrica och hade fått kontakt med min pappa så kände jag redan när jag klev innanför dörren ett stort lugn inombords. Jag gick raka vägen fram till hans fotografi i bokhyllan och tackade honom innerligt för att han kontaktat mig. Jag behövde det verkligen just då. Det kändes som att han log mot mig i samförstånd från kortet.
Jag hade dessutom kommit ett steg närmare på min väg framåt. Jag visste det inte då men jag vet det idag. Idag kan jag ärligt säga att jag skulle känna mig fattig utan alla visa råd och all innerlig hjälp och allt fantastiskt stöd jag får av universum och andevärlden. Jag brukar tänka ibland att tänk så många vilsna människor som går omkring på vår jord, vilsna i själen utan mål. Och tänk så många vilsna själar som sörjer sina närmaste och som verkligen tror sig veta att de aldrig mer kommer att träffas igen. Som att livet bara skulle vara här och nu. Det gör ont i mitt hjärta att veta att många människor tänker så, eller tänker på andevärlden som spöken. Andevärlden är här för att stötta och hjälpa oss och det känns ju helt fantastiskt att hela tiden få små ledtrådar att vi ses en dag igen. För själen lever vidare även om skalet, det vill säga kroppen dör. Det är jag helt övertygad om idag.💗
Min resa slutade inte här. Den startade här.
Mer om det i nästa avsnitt.
Ha det så gott så länge.
Kram Annehlie💗

Ni hänger väl på och läser om min spännande mediala resa. Här kommer del 5

Jag tror verkligen inte att det var en slump att jag hamnade just i Nora av alla orter eller att jag fick Lindesberg som min arbets ort. Jag hade verkligen ingen som helst anknytning till Nora eller Lindesberg men kärleken och att hans jobb flyttade åt det här hållet förde oss hit. Annars hade jag nog aldrig lämnat min före detta arbetsplats som jag verkligen älskade av hela mitt hjärta. Att arbeta med barn kändes som mitt kall.
Nu hade universum andra planer för mig så jag hamnade på en vårdcentral istället som i sin tur förde mig till BVC där jag arbetar än idag och som sagt….att jobba med barn är mitt kall.
Jag älskade mitt förra jobb men jag älskar mitt nuvarande jobb ännu mer.
                                               💗
Det var här jag träffade en förälder som arbetade som assistent åt Terry Evans. Han hade ju sin kursgård strax utanför Lindesberg. Hans elever behövde tränings aspiranter att träna sina färdigheter på och det var på så vis jag kom i kontakt med Terry första gången. Som träningsaspirant åt hans elever.
                                               💗
Jag var på oändligt många  storseanser, privata sittningar och psykometriseanser och det var sååååå spännande och givande. Efter att eleverna gjort sina examinationer på oss så bjöd Terry på fika och eleverna och Terry minglade runt med oss. Det var en väldigt minnesvärd period i mitt liv.
Terry stod alltid i dörren och välkomnade oss in i salen varje gång och jag glömmer aldrig den där gången när han tog min hand och höll den kvar i sin, tittade mig djupt in i ögonen och sen sa han “Du är som mig – medial ser jag”.
Jag tror att det var där min mediala resa fick en nystart. Jag började tänka i banor som att “Kanske jag skulle kunna bli som de….”
                                                💗
Jag tittade på några vår och sommarkurser som Terry hade men de var ganska dyra och jag tyckte inte att jag riktigt hade råd just då. Men jag köpte Terrys CD bergsmeditationen och började att meditera mer frekvent.
Grejen var bara den att jag inte riktigt var där ännu. På rätt plats i livet så att säga. Jag var inte riktigt redo ännu och det är något jag har förstått nu. Idag är jag väldigt tacksam för att allt blev som det blev för nu är jag mer redo än nånsin.
                                               💗
Idag kan jag skratta åt mig själv hur jag betedde mig under meditationen. Ha ha. Förlåt mig alla änglar och guider på andra sidan. Jag förstår att ni inte kontaktade mig just vid det tillfället. Jag kände mig helt enkelt inte bekväm med ande kontakten och när jag satt still och blundade och följde bergsmeditationens anvisningar så satt jag stel som en pinne och öppnade ögonen stup i kvarten och tänkte hela tiden på om någon ande fanns där och vem i så fall. Så klart ingen ande kontakt kom då. 😅
Till sist så fann jag i alla fall nån slags avslappning i bergsmeditationen och jag fann någon slags ande kontakt när jag befann mig där uppe på berget och bland molnen men jag var långt ifrån där jag skulle befinna mig i mig själv men jag kämpade tappert på och fann i alla fall ett slags lugn i mig själv som kändes bekvämt och skönt.
                                              💗
Det här stadiet varade under flera år och det utvecklade mig verkligen på ett positivt sätt inser jag idag. Jag kom till och med till en punkt när jag faktiskt anmälde mig till en medial kurs. En likadan kurs som den jag går idag, en två årig utbildning, fast den var hos Terry Evans. Jag drog dock tillbaka min anmälan. Mycket på grund av ekonomiska omständigheter men också mycket av att jag inte kände mig riktigt redo ännu. Jag kunde liksom inte tro på mig själv och att jag faktiskt hade just de mediala gåvor som jag hade. Jag behövde helt enkelt jobba lite mer med min personliga utveckling inser jag idag när jag står där jag står.
                                                       💗
Under åren som sedan gick så fortsatte jag dels att fortsätta gå hos Terry och hans elever men jag utvecklade också min egna mediala utveckling via stor dos av olika meditationer och genom att studera mycket medialt på egen hand. 
Det var i det här skedet som jag också började att praktisera mycket yoga. I yogan fann jag ett lugn som jag inte känt tidigare och det blev ett viktigt komplement till min övriga träning som jag lade stort fokus på vid den tidpunkten.
Via yogan kom jag också kontakt med de olika chakran vi har i kroppen, som olika livshjul som sitter längs ryggraden och styr vårt liv och vårt mående. Plötsligt fick jag mer förståelse för andevärlden via våra olika chakran och mer om våra chakran ska jag berätta om i nästa del på min mediala resa.
Hoppas ni hänger på och läser nästa del också.
Vill ni läsa mina tidigare delar så hittar ni de under  “min bakgrundshistoria”
Kram kram på er så länge
 
Hälsningar Annehlie 💗
 

Min bakgrundshistoria från barn till ett snart certifierat medium. Del 3

Under de här åren som gick träffade jag en ny fantastisk vän också. Ja sanningen är den att vi började som brev vänner och det var säkert så att även universum spelade en stor roll där. Att just vi träffades. Camilla hade släkt i min stad och hennes hemstad är Västerås, inte alltför lång väg från Avesta  så det blev en naturlig koppling mellan oss direkt. Vi utvecklade en fin, varm och innerlig vänskap utan att ha en aning om att vi bägge två är väldigt mediala. Vi träffades ofta under barndom och nedre tonårsperioden men sedan tappade vi tyvärr kontakten för att återigen hitta tillbakatill varandra under min sjuksköterskeutbildning som jag gick i just Västerås. Under min utbildning träffade jag nämligen ytterligare en ny vän och jag är helt säker på att hon skickades i min väg för att länka samman mig och Camilla igen. Det visade sig nämligen att hennes bästa vän var just Camilla. Ylva och jag klickade från första stund och vår triologi vänskap består än idag. Vi blev väldigt tighta.💗
Det var nog egentligen där, vid typ 28 års ålder som jag liksom upptäckte det mediala på nytt igen och jag tror nog att Camilla spelade en ganska stor roll för mig där. Änglarna hade lett in mig på rätt väg igen. Camilla är väldigt medial och hon har berättat otaliga historier för mig om sin medialitet och sina upplevelser. En gång när jag var hemma hos henne kände jag hur något plötsligt hoppade upp i soffan bredvid mig. Camilla sa “Det är en katt. Den kommer från andevärlden och brukar komma ibland och sen hoppar den ut genom balkongen.💗
En gång räddade hon bildligt talat mitt liv tror jag. Jag var hemma hos henne och skulle åka hem. Vi hade varit ut på kvällen innan. Vi satt vid hennes köksbord och drack en kopp kaffe då jag reser mig upp och säger att jag måste åka hem. Hon blir då väldigt envis med att jag ska ta en kopp till. Nej tack säger jag, det är bra. Men hon ger sig inte och jag känner instinktivt att hon försöker uppehålla mig på ett envist sätt som inte var riktigt likt henne. Det var som att någon sa till mig “gör nu som hon säger”. Jag tog en kaffe till och sen sa jag. “nu måste jag åka” Okey sa hon.
När jag nästan var hemma och kom till en lång bro så stod där en polis och vinkade in oss bilister på en alternativ väg in till vänster. Något hade hänt på bron. Jag fick en kall känsla inom mig och jag fattade redan då att något hemskt hänt och att om Camilla inte hindrat mig från att åka så hade jag befunnit mig på bron när olyckan skedde.
I tidningen sen kunde jag läsa att det hänt en rejäl krock på bron, det fanns döda eller skadade personer (jag minns inte riktigt) och olyckan hade hänt precis innan jag kom.
Tack Camilla min vän. Du räddade kanske mitt liv där.💗
Under den här perioden så upptäckte vi även mediumet Nikolina som bodde i Västerås. Vi tre gick tillsammans dit vid flera olika tillfällen. Hon var otroligt go och rar och väldigt duktig. Hon lade framtiden i tarotkort precis som jag gör och det hände alltid otroliga saker som stämde in både på mig och mina vänner. Hon var fantastisk. Det var så jag upptäckte tarotkorten för första gången. Intresset väcktes men det blev inte mer än så. En av mina vänner fick fantastisk information som nog ingen av oss ens trodde var möjligt att den skulle besannas men som genom ett mirakel besannades på exakt det sätt hon beskrev.  Jag minns att att jag tänkte att det var helt sjukt. Hur sjutton kunde hon veta det tänkte jag!!!!💗
Jag fortsatte att gå till henne. Vissa gånger tillsammans med mina vänner, ibland ensam. Vid ett tillfälle så tog jag med mig min mamma dit och hon fick också en helt fantastisk läggning.
Min pappa försvann från jordelivet när jag var 30 år gammal. Det var en stor sorg. Mitt i min tuffa utbildning, nyskild och ensamstående med två barn. Jag inser nu hur mycket beskydd och hjälp från andevärlden jag verkligen hade och mamma säger än idag att hon inte fattar hur jag ens orkade att ta mig igenom denna tuffa utbildning, med toppresultat dessutom, och med allt det tuffa jag hade med mig i bagaget bakåt i tiden. Dessutom hände lite andra tuffa saker i tillägg på det i livet framledes som jag nu förstår bara var ytterligare till för att stärka mig och för att få mig att förstå att jag verkligen klarar allt här i livet oavsett hur tungt det känns för stunden.💗 
Det började hända mystiska saker hemma hos min mamma. Hon träffade en ny man efter några år och de blev särbo men han bor mest hemma hos henne än idag.  Jag är otroligt tacksam över att denna man finns för min mor och han är ett stort stöd i livet. Han hade intagit pappas plats i sängen och sängen var kvar ända sedan jag var liten. Det började med att någon/något började att massera mammas fötter. Hon blev inte rädd. Tyckte att det kändes skönt då hon hade besvär med fötterna. Sen började något att hoppa upp i sängen. Det kändes som en katt sa hon. Den lade sig tätt intill henne i sängen.
Dragspelet började spela av sig självt i rummet intill kvällstid och det hände vid några tillfällen att hennes nya man blev ordentligt knuffad i sin säng. Knuffen var så tydlig och burdus att han vid flera tillfällen som flög mot min mammas sängsida.💗
Vid det här tillfället, under just denna period så var jag till Nikolina igen. Jag satt framför henne i hennes lilla rum på ena sidan av ett bord. Hon hade tänt ett ljus och började att blanda korten som hon alltid gjorde. Denna gång mumlade hon saker och såg lite bekymrad ut och hon blandade om korten om och om igen. Till sist lade hon ner tarotkortleken på bordet och sa “Jag ger upp. Det här brukar inte hända och det är inte det här jag brukar syssla med men du har besök från andra sidan och han är väldigt envis”. Det var pappa som kom. Pappa var upprörd över att en annan man låg i hans säng. Han bad mig att hälsa mannen att lämna hans säng helt enkelt.
Nikolina rådde mig att be min mamma och hennes nya vän att byta plats eller helst byta säng. Jag åkte raka vägen hem till mamma och berättade och tillsammans så bestämde vi att hon skulle prova att byta säng. Min man (som jag lever ihop med än idag) och jag hade precis flyttat ihop så vi hade en säng ute i förrådet som tillhört min man och den fick mamma ta. Den gamla sängen tog hon till stugan. Som genom ett trollslag så försvann alla konstiga händelser plötsligt. Inga knuffar och inget spelande på dragspelet längre. Fortfarande får hon fotmassage emellanåt vilket även jag har börjat att få det senaste året. Jag förstår att hon tycker det är skönt.💗
Pappa har kommit till mig många fler gånger efter det och han har även bekräftat att han verkligen inte har något emot att mamma skaffat ny man. Han säger till och med att det är han som skickat mannen i hennes väg för att göra hennes väg lite lättare. Han ville bara inte att han skulle ligga i hans säng som han legat i under alla dessa år. Jag har fått det bekräftat från flera olika håll, alltså från olika medium så jag känner mig väldigt säker på hans budskap där.💗
Jag tror vi stannar där för idag. Nästa del innehåller en hel del spännande saker som jag upplevt under kommande period på min mediala väg.
Ha en fin fortsatt vecka allesammans och tag hand om varandra nu 💗
Annehlie💗

Min bakgrundshistoria från barn till ett snart certifierat medium. Del 2

Jag minns inte när det hände första gången. Det kanske redan gjorde det när jag var liten flicka och bodde med min mamma och pappa i lägenheten. Kanske var jag bara för liten för att minnas. Men jag minns ju låtsas systrarna. Hur som helst, när vi flyttade in i huset så tog kontakten från andra sidan fart ordentligt. Mina låtsas systrar fortsatte att finnas i mitt liv och det var ofta vi skrattade och lekte inne på mitt rum. Jag hade fått hjärtan på min tapet inne i mitt flickrum, det hade jag fått välja själv men egentligen var det “min lillasysters” val. Hon hade en önskan om att det skulle vara hjärtan på tapeten. Hon sa att det symboliserade kärlek och att jag hade så mycket kärlek inom mig. Jag minns det så tydligt än idag hur jag sedan stod i mitt nytapetserade rum och tittade och bredvid mig stor Pernilla och log med hela ansiktet. Det fanns ett samförstånd mellan oss som ingen såg och ingen förstod.
                                         💗
Någonstans här började min farmor komma från andra sidan. Kanske hon redan kom tidigare som sagt, kanske det var hon som skänkte mig de två låtsas systrarna, men det var i alla fall här när jag var i 9-10 års åldern som hon började besöka mig frekvent om nätterna. Det hände alltid på natten när mina föräldrar hade lagt sig för natten. Det var alltid samma procedur. Jag vaknade av ett vinande ljud utifrån hallen. Det lät som en storm typ som först hördes långt bort i fjärran men sen kom närmare. När ljudet kom närmare kom även det vita ljuset. Ett starkt, starkt ljussken blandat med den vinande vinden kom från hallen och fram till min säng där jag låg. Jag var aldrig rädd. Jag minns faktiskt aldrig nånsin att jag blev rädd. Redan från första stund så kände jag en otroligt stark trygghet och kärlek i ljuset. Jag såg aldrig farmor. Det vill säga hon visade sig aldrig för mig men jag kände ända in i hjärtat att det var min farmor som kom. Min farmor dog när jag var 4 år så jag har inte så många minnen av henne men här kändes hon väldigt bekant och nära mig.
Hon satte sig ner på min sängkant och jag minns att jag kände hur sängen tyngdes ner när hon satte sig bredvid mig och sen lade hon alltid en sval och skön hand på min panna. Hon satt där en liten stund. Gav mig kärlek och trygghet. Jag fick nog många fina budskap av henne kan jag tänka mig. Jag var bara för liten för att tolka de just då.
Efter ett tag så tog hon bort handen, smekte mig över kinden, tyngden från sängen försvann och hon försvann ut i hallen och bort tillsammans med ljuset och vindens vinande.
Jag kände mig alltid så lugn och trygg efteråt.
Jag minns inte hur lång tid det tog innan jag berättade det som hände för mina föräldrar. De försökte aldrig förminska det som hände eller fördumma mig på något vis vilket jag är glad för idag för i så fall kanske jag hade gömt min mediala förmåga under mina barndomsår. Pappa skrattade gott åt mina historier med glimten i ögat och sa väl vid något tillfälle också att han inte trodde på sånt där. Min mamma däremot bekräftade mig mer när det gällde den biten. Redan då var jag envis och stod fast vid vad jag upplevde och kände. Men som sagt, bara att få möjligheten att vara den jag var var ju en ren gåva för mig. Tack mamma och pappa för det💗
Jag hade en faster och farbror också som bodde i ett hus på landet. Ibland sov vi över där. Inte så ofta men det hände ibland. De få gånger vi sov över där så hade jag alltid andlig kontakt med andra sidan. Jag såg skepnader och siluetter på människor och de pratade med mig. Det var inga människor jag kände igen och jag vet än idag inte vilka just de människorna var. För mig var den här mediala kontakten en helt naturlig del av mitt liv och inget skrämmande alls.
                                                    💗
När jag sen blev tonåring hände något. Jag förändrades. Jag insåg plötsligt att jag var annorlunda än andra när det gällde just medialiteten. Jag började att gömma saker och händelser inom mig och jag försökte till och med att sudda bort förmågan att ha kontakt med andra sidan. Jag ville vara som alla andra helt enkelt. Så jag pratade inte så mycket om det och jag slutade att vara öppen för andevärlden. Detta resulterade i att mina låtsas systrar lämnade mig och farmor kom allt mer sällan på besök. Hon kom bara när jag verkligen behövde henne och då kände jag mig plötsligt nästan mer illa till mods än tacksam.
Medialitet och mediala barn och tonåringar var det ingen som pratade om. Det var lika förbjudet som att prata om homosexualitet.
                                               💗
Däremot var det helt ok att vara nyfiken på andevärlden men mer som att de var spöken och man pratade om “anden i glaset” och de mörka andarna. Vid något tillfälle utforskade jag och mina vänner andra sidan med hjälp av anden i glaset. Det är dock ingenting jag rekommenderar. Man bör ha respekt för andevärlden och det är otroligt viktigt att veta hur man tar kontakt med andevärlden och att man ser till att man inte får kontakt med vem som helst. Det är viktigt att be om det vita ljuset så inga mörka energier kommer in. Men mer om det kommer jag att berätta om senare i min blogg. Jag har så mycket att dela med mig av.
Det är nog så att är man medial så kommer man aldrig undan energierna. De bara finns där och att vara en del i det här “spökerierna” blev som en chans för mig att på något sätt behålla min medialitet även om det blev lite som att äta av kaksmulorna på bordet.
                                                    💗
En dag snubblade jag över den här boken som jag lagt upp bild på här. Sibyllas hemligheter. En mycket vacker bok och med all magi du kan tänka dig inuti den. Det fanns mycket smått och gott om spådomar av olika slag minns jag. I den här boken fanns även ett långt avsnitt om astrologi. Astrologi ligger väldigt nära det mediala och man kan väl säga att allt som sker runtomkring oss och som andevärlden försöker att förmedla till oss och hjälpa oss igenom styrs av universum med alla dess planeter och månen och solens position. Vi tror så många gånger att det är vi själva som styr allt som händer runtomkring oss eller som gör att vi hamnat just här och just nu. Men det är universums energi som styr oss och med hjälp från andevärlden kan vi få en viss förståelse för varför saker och ting händer och sker, även om vi naturligtvis inte har möjlighet att förstå allt.
                                                        💗
Jag är inte alls jätteduktig på astrologi men under ett par år under min tonårstid så snöade jag in mig lite på just astrologi så jag har en del med mig av den tiden i min kappsäck. Jag har sagt till mig själv att när jag är utbildad och färdig till ett certifierat medium så står det högt upp på min lista att komplettera min utbildning med astrologikurser. Jag har fått äran att lära känna en fantastisk kvinna ute på nätet. Hon heter Mia och hennes otroliga tolkningar, som hon gör enbart utifrån födelsekartor och hur jordar, månar, zodiaker mm står i förhållande till varandra, ja de är fantastiska att följa. Hon har massor av astrologi kurser och ni som är mer intresserad av att starta er egna mediala resa där hittar henne på “Lifehealing” om ni söker ute på facebook.
Hur som helst. Den här tiden minns jag med värme. Jag minns hur jag låg på sängen i mitt flickrum och formligen slukade den här boken. Jag läste den om och om igen. Ritade upp egna kartor och tränade ivrigt på att lära mig att ställa egna horoskop. Den här biten var inte heller lika hemlig. Jag var mer öppen med det jag gjorde. Om jag frågade mina vänner idag om de minns mig sån så skulle de förmodligen inte svara ja. Jag var fortfarande  försiktig med att visa för mycket av mina kunskaper och intressen men här hade jag verkligen hittat tillbaka till min mediala tarm och här fick jag äntligen vara den jag är innerst inne.
Nu får detta vara nog för idag. Fortsättning kommer en annan dag.
Ha en jättefin helg allihopa och ta hand om dig och varandra 💗
Annehlie 💗

Min bakgrundshistoria från barn till ett snart certifierat medium. Del 1

Hej alla fina bloggläsare. På min gamla bloggsida så har jag tidigare startat upp med att berätta min bakgrundshistoria från barn till ett snart certifierat medium och nu kommer jag att lägga in samtliga dessa inlägg även här i min nya blogg så ni som är nya följare här ute på blogbiz kan få ta del av de. Det blir ett sätt för er att lära känna mig och mitt mediala jag lite bättre. Jag kommer i andra inlägg även att dela med mig delar av mitt privata jag. Den jag är när jag inte arbetar medialt för självklart så har jag en sån sida också där jag är precis som vilken annan person som helst med flera goda vänner som är viktiga för mig och mitt mående och såklart min underbara och härliga familj som jag ingår i också.

Men här kommer iallafall del ett i min mediala bakgrundshistoria och för er som redan läst den på min gamla bloggsida så får ni väl vänta på fortsättningen längre fram eller så kör ni en repris.

MIN MEDIALA HISTORIA

 

Hej kära läsare av min blogg. Jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av min mediala resa. Många som kanske känner mig sen jag var barn eller sen jag var tonåring har säkert en annan bild av mig än den jag verkligen är innerst inne.
Min medialitet är inget som jag som barn eller tonåring pratade direkt öppet om och även under mina år i nedre vuxenålder så fanns det tider då min mediala sida inte hade så stor plats i mitt liv. Så kanske somliga tror att den här medialiteten är något som plötsligt dykt upp i mitt liv. Så är det dock inte. Den har funnits med mig ända sedan jag var riktigt liten men det är först de senaste 15 åren skulle jag nog säga som det började att ta mer plats i mitt liv. Även utåt sett. Och idag vet de flesta i min närmaste vänkrets och familj att jag är väldigt medial och att det har en stor plats i min vardag och att jag också jobbar med det dagligen på ett eller annat sätt. Och min stora dröm är såklart att en dag delvis kunna försörja mig på mitt mediala arbete. Så min historia (ni som är nyfikna) börjar här.💗
                                                💗
Det här är jag när jag var en liten flicka. Jag växte upp som ensambarn utan några syskon men med en underbar mamma och pappa. Redan på den tiden var jag medial fast jag inte tänkte i de banorna då. Jag saknade att ha syskon väldigt mycket och när jag insåg att jag nog heller aldrig skulle få några så skapade jag mig ett par stycken helt enkelt. Det var två flickor och de hette Veronica och Pernilla. Jag minns de så tydligt än idag och de följde mig genom hela min barndom. De var min trygghet och mitt stora stöd. Jag tror varken att min mamma eller pappa tog någon direkt notis om det. de bara fanns där med mig och de accepterade det. Det var de jag pratade med och fick stöd hos när ingen annan lyssnade. De följde mig en väldigt lång tid i livet. Jag minns att de fanns vid min sida när jag flyttade in i vårt hus (vi hade bott i lägenhet innan). Nu med min starka medialitet som jag har utvecklat så förstår jag ju att det var fina andesjälar från andra sidan som kom och stöttade mig genom barnaåren då jag saknade att ha syskon. 
Jag kan inte säga direkt när de lämnade mig och egentligen så tror jag aldrig att de egentligen lämnade mig. Jag tänker ofta på de fortfarande som två väldigt fina vänner från min barndomstid. Det var inte så att jag saknade vänner att leka med. Tvärtom. Jag hade många fina vänner omkring mig som jag lekte med dagligen. Men jag saknade det där äkta syskonbandet. Någon man kan prata med om vad som helst. Det var där Veronica och Pernilla kom in i bilden.
                                                  💗
Det finns många mediala barn där ute. De behöver stöd och stöttning i det de ser och upplever. De behöver att man tror på de och inte viftar bort det de säger eller ser. Om barnet märker att du är öppen för att lyssna och ta in så kommer du definitivt att få många fina berättelser från ditt barn och det stärker också barnets medialitet. På så vis bygger du upp tillit och förtroende till ditt barn genom att bekräfta det barnet ser eller hör.
Nu var mina föräldrar varken på eller av när det gäller att lyssna och bekräfta min medialitet som liten men de skrattade aldrig åt mig eller dumförklarade mig. Men jag har heller inget minne av att de nånsin var riktigt intresserade av mina mediala upplevelser.
                                                  💗
I många fall så är det dock så att vi skrattar åt barnens tankar och ideér. Avfärdar de liksom med att “hon/han är så tokig”. Har sån fantasi”. När barn sen växer upp i tonåren så är det då väldigt lätt att sluta sig istället för att öppna sig och att gömma sin medialitet. Försöka glömma bort den. I många fall så känner sig barnet sig annorlunda och udda. Man gör alltså barnet en björntjänst istället för en gentjänst. 
Även jag har känt av det här som barn trots att jag hade föräldrar som inte på något sätt försökte smutskasta min medialitet – tvärtom. Men att inte få ordentligt stöd i att känna sig annorlunda som barn, och framför allt som tonåring. Det är svårt. Jag levde mitt tonårsliv som vilken annan tonåring som helst med liknande intressen som alla andra hade. Men i tysthet så slukade jag annorlunda böcker och tidningsartiklar som handlade om medialitet.
Men som sagt i mina tidiga barnaår så minns jag mest mina låtsas syskon som en naturligt del i mitt liv. Det var först när vi hade flyttat till huset, då var jag nio år som andevärlden började att ta större kliv in i min vardag. Mer om det tänkte jag berätta i nästa del om min bakgrundshistoria. Ni hittar sedan min historia under fliken min bakgrundshistoria.
Ha en fin dag allesammans 💗
 PS: Skriv gärna en kommentar här på bloggen i “leave a comment”. Du kan absolut vara anonym om du vill.
Annehlie
Till startsidan