Min bakgrundshistoria

Att fått gåvan att ha andekontakt är något helt fantastiskt.

Här kommer del 9 i min mediala resa. Ni som är nya läsare kan läsa mina tidigare delar under kategorier “min bakgrundshistoria”.

Jag minns den där dagen som om den vore igår. När jag satte mig i bilen för att åka de där 13 milen till Ulrica. Som tur är så har jag mina barn bor bara några mil därifrån så jag kunde bo hos de över helgen. Jag hade gjort valet att anmäla mig till en privat utbildning. Det vill säga att det var bara jag som var “eleven” och jag hade därmed fullt fokus från min mediala lärare Ulrica.

Ulrica är så fruktansvärt lik mig personlighetsmässigt. Hon är drivande och har framåtanda men hon är samtidigt så “dumsnäll” att hon hela tiden sätter andra människors behov framför sina egna. Idag när jag känner henne ännu bättre som vän så kan jag verkligen se hur detta förtär henne och jag tänker ibland att jag också är på väg dit och att jag måste sätta stopp innan det sker. Jag försöker även att få henne att sätta stopp. Hon är enormt duktig på att berätta för andra att ta betalt för sina tjänster och se de gåvor vi har som en fantastisk gåva som är få förunnat att ha. Alla kan nå dit men det krävs ett otroligt arbete bakom gåvan och naturligtvis så ska det synas att det är ett jobb vi gör precis som alla andra viktiga funktioner som finns ute i samhället. Ingen kurator eller psykolog skulle ju exempelvis jobba gratis efter att ha lagt ut massor av pengar och tid på utbildning. Så jag inser nu att de här personliga kurserna där allt fokus ligger på mig, de kostar pengar. Massor av pengar. Man kan säga att jag hade tur som träffade Ulrica just där och då för jag tror att startskottet hos henne till stor del har präglat mitt mediala sätt att se på saker och ting. Och jag hoppas verkligen att jag en dag har möjlighet att ge dig tusenfalt tillbaka som ett stort tack kära vän.

Men den här helgen var iallafall MIN HELG. Så kändes det. Allt fokus låg på andekontakt denna helg. Då vi träffades i den där lilla gruppen som jag beskrev i förra inlägget (del 8) så hände några spännande saker redan då som jag glömde berätta om. Det var verkligen andenärvaro där då också. Vid ett tillfälle så kände jag att det var någon som stod i ett hörn och iakttog oss. Min blick kunde liksom inte slita sig därifrån. Då sa Ulrica till mig “ser du någonting där”. Jag sa som det var att jag kände någon energi av något slag men att jag inte kunde se någon. Då säger hon till mig att det står en dam där. Du kan gå fram och känna på hennes energier om du vill. Jag gick sakta fram till hörnan och när jag sträckte fram mina händer så var det som ström i händerna. Jag kunde känna hennes konturer. Hennes kropp, hennes huvud. Det var helt fantastiskt. Det var första gången jag var med om någonting dylikt Efter det har jag upplevt samma sak en gång till och det var när jag satt och mediterade och då kom min pappa från andra sidan och satte sig mittemot mig. Jag sträckte fram händerna och kände igen strömmen som for igenom mina händer när jag tog på hans konturer. Det kändes som att krama pappa och det var en helt fantastiskt känsla. Som ett tecken på att liv efter döden verkligen finns och att de anhöriga är med oss överallt. Ett stort och vackert kärleksbudskap. 

En annan sak som hände mig där vid första kurstillfället var när jag skulle resa hem. Jag stod i dörröppningen och skulle säga hejdå till alla och då kände jag plötsligt hur någon stod bakom mig vid min högra axel. Känslan var så tydlig. Till slut så var jag tvungen att fråga Ulrica om hon kunde se om någon stod bakom mig. Känslan när hon sa att det är den där damen som stod i hörnet. Hon står vid din högra axel och hon vill bara säga hejdå och att du ska köra försiktigt. När hon beskrev damen så blev det tydligt att det var min mormor. Hon finns med mig överallt och  nästan alla medium jag går till får upp henne klockrent. Jag har förstått nu att hon också var väldigt medial men det var inget som jag förstod när hon levde.

Men nu till denna kurshelg, min privata kurshelg. Jag vill än en gång tacka Ulrica och Daniel för ert otroliga engagemang i den under denna helg och även senare helgkurser som jag gått hos er. Det var verkligen din förtjänst Ulrica att det där lilla, lilla fröet som såddes en tidig vårdag expanderade till något stort den här höstdagen.

Idag har jag förstått att meditation är grunden till allt. Det är där du öppnar upp dig och meddelar att du är mottaglig för andevärlden. I början av min mediala karriär så fick jag lägga stor del av tiden på meditation. Idag går det väldigt fort att öppna upp sig. Det kan däremot vara lite klurigare att få andevärlden med sig på att stänga ner sig. Så meditation är egentligen öppningen till allt medialt kan man säga.

Under de här dagarna fick jag också träna på att ta andekontakt. Jag har många fina minnen med mig från den där helgen men ett av de satte djupa spår i mitt hjärta. Ganska snabbt så upptäckte jag att det var väldigt lätt för mig att få upp bilder av andekontakten och jag kunde väldigt tydligt beskriva utseendet. Ganska snart upptäckte jag också att jag rätt som det var fick upp namn eller bokstäver på ett namn. Jag kunde gå in i hus och beskriva saker där inne hur rummet såg  ut och i detalj. Jag minns framförallt ett stort rum, som en matsal typ med ett långt avlångt matsalsbord och en kristall lampa ovanför och ett gammalt skrivbord i rummet med en viktig bok som låg där på skrivbordet.

Jag fick upp en annan andekontakt som försökte beskriva  sin död men det kändes som om hen var osäker på om jag var redo att vara med hen i dödsögonblicket. Hen föll eller blev knuffad och under ganska lång tid innan hen bestämde sig för att visa mig vad som hände så kände jag som ett sug i magen. Det var som att någon eller något inifrån magen drog magen inåt. Till sist när allt hände så var det som att någon drog in magen så långt det bara var möjligt och sen  kändes det som att jag föll. Det var en känsla av att åka fritt fall på Gröna Lund men här tog fallet liksom stopp när personen nådde marken. Jag förstod att det var så personen dog. I ett fall. Jag vet än i dag inte om personen hoppade eller blev knuffad. Det berättade hen aldrig för mig. Det visade sig hur som helst att allting stämde och om det var ett fall eller en knuff, ja det är fortfarande en gåta.

Den här helgen fick min medialitet att sätta ett starkt avtryck på den mediala kartan. Plötsligt så visste jag att jag hade gåvan, plötsligt så visste jag vart jag är på väg nånstans och vad jag vill med mitt liv. Plötsligt så blev allt så uppenbart. Här startade allt upp mot dit jag befinner mig idag….och ändå så känns det som att jag är i startgroparna nu. Den mediala utbildningen är oändlig och det finns så mycket mer att lära sig om.

Ha en fin dag nu så kommer inom kort del 10 av min mediala historia.

Namaste

Annehlie