Okategoriserade

Dags att ta lite ansvar nu!!!!

Usch vilket väder det är ute idag. Snö och blåst. Hu då. Jag är ingen vinterälskare. Jag kan tycka om soliga och vackra vinterdagar när man kan ta en promenad och höra knastret under skosulorna eller att sitta med ansiktet upp mot solen efter en härlig dag i slalombacken men för övrigt så avstår jag gärna årstid vinter. Själv befinner jag mig inomhus och kurerar en envis förkylning idag som tack och lov inte var Covid 19. Så den här vyn passar mig bättre idag.

Eldar lite i spisen istället. 

Men jag sitter här i min ensamhet och funderar lite grand över hur folk tänker egentligen i de här pandemitiderna. Inte för att jag är någon 100% förebild på något vis men jag försöker i alla fall att tänka så klokt som det går.

Enligt folkhälsomyndigheternas råd så ska vi undvika att resa kollektivt om det går, avstå ifrån onödiga resor både inom och utanför regionen, avstå från att besöka riskgrupper och personer i särskilda boende för äldre, avstå från att vistas i inomhusmiljöer där människor samlas tex, butiker, köpcentrum,museer, bibliotek,badhus och gym. Undantag är nödvändiga besök i livsmedelsaffär och apotek. Avstå från att delat i möten, konserter, föreställningar, idrottsträningar, matcher och tävlingar för vuxna. Avstå från att besöka serveringsställen som barer, restauranger och cafeer. Undvik att ha fysisk kontakt med andra personer än de du bor ihop med.

Detta är vad vi har att förhålla oss till. Det har gjorts klart i alla presskonferenser som hållits att de här råden ska ses som lagar och följas därefter. Ändå vrider vi människor på oss utan och innan för att hitta små kryphål ut genom dessa råd. Tänk om vi alla istället försökte att verkligen följa de råd vi fått nu. Varje dag så ökar smittfallen, varje dag så ökar inläggningar på Covid 19 avdelningar runt om i landet och varje dag ökar dödsfallen. Det är fakta hur vi än försöker att blunda för dessa fakta. Något fel gör vi uppenbarligen eftersom vi låter viruset ta makten över oss. När ska vi lära oss och när ska vi börja förstå att vi har en pandemi i världen just nu? När ska vi bli rädda och förstå allvaret? Just den här gången kanske just du klarade dig lindrigt undan. Kanske inte att någon nära anhörig till just dig drabbats men hur ska du kunna leva med ditt dåliga samvete sen om det sker, om du hela tiden lever med skygglappar på. Det är frågan som bara du kan svara på den dagen du drabbas personligen. Så länge de drabbade människorna bara är en siffra så bryr vi oss inte. Det är så vi människor fungerar.

Jag har full förståelse för affärshandel, sportevangemang och andra verksamheter som får betydligt sämre inkomst nu och jag förstår deras oro och ångest men vi har en pandemi nu. Jag har full förståelse för artister och andra verksamheter som är 100% beroende av oss…folket. Men vi har en pandemi nu. Kan vi inte istället försöka att följa råden i så stor utsträckning som möjligt och istället hitta lösningar på att hjälpa de verksamheter som går på knäna så gott de går. Det borde väl i dessa tider kunna gå att handla i sin ortsbutik på nätet istället till exempel. Restauranger och cafeer kan vi hjälpa att gå runt med att handla hem maten eller fikat istället för att sitta på restaurangen. Kanske utkörning i dessa tider vore ett alternativ. Jag tror att om alla vore lite mer villiga att ge lite mer av sig själv så skulle vi fixa det här. Som det är nu så försöker folket hitta kryphål hellre än att se sanningen i vitögat. 

Jag läste om en bar i Stockholm som skulle ordna med party på baren med DJ mellan 15-22 istället för efter 22. Hur sjutton tänker man då??? Tror de på allvar att viruset tar semester mellan 15-22 eller???

Vår rätt till god hälsa är en annan svår bit att knäcka. Vi som älskar vardaglig motion och springer på gym flera gånger i veckan. Jag var själv en av de som befann mig där ofta och det var inte längesen som jag bestämde mig för att avstå att gå dit i dessa tider. Där kan ju vi människor hjälpa till jättemycket bara genom att fortsätta att betala månads avgiften eller årsavgiften trots att vi inte går dit och gymen kan istället göra digitala pass i den mån det går. Själv går jag på spinning normalt sett. Nu har jag sån tur att jag har ett mindre gym hemma med springband och cykel men det funkar lika bra att gå ut och gå eller springa i naturen. Dansa zumba skulle jag vilja slå ett extra slag för för den som vill ha kul men ändå köra så svetten sprutar. Har knappat aldrig haft sån träningsvärk som efter ett hett zumbapass.

Själv har jag nog 6 st zumba DVD som funkar alldeles utmärkt att träna till hemma.

Jag går på yoga normalt sett också, en dag i veckan. Yinyoga. Nu kör jag yinyoga hemma i appen istället. Allt går att lösa. Tänk på det. Men så länge som vi sticker huvudet i sanden och tänker egoistiskt och med ett barns hjärnkapacitet så kommer inte Covid 19 fallen att minska. That´s it!

Så det enda jag vill nu är att ALLA tar sitt ansvar och i varje sak man gör frågar sig själv “måste jag göra det här?” Om jag inte måste, kan jag avstå? Finns det någonting jag kan göra på ett annorlunda sätt?

Jag arbetar själv inom vården och har många vänner och bekanta som också jobbar inom vården och jag lider verkligen med den vårdpersonal som jobbar i den innersta kretsen med de Covid mittade. Ni gör ett jättejobb. Det gör ni verkligen. Men hur länge till ska ni orka. Jag tycker själv att det är jobbigt med alla omdirigeringar på mitt jobb i de här Covid tiderna och då är det ingenting mot hur ni har det. Jag tycker vi ska fråga oss själva, när ni inte orkar längre. Hur gör vi då? Stänger vi alla vårdcentraler mm som normalt sett hjälper till med andra sjukdomar eller god hjälp till hälsa om vi behöver ta över efter de utslitna Covid 19 sjuksköterskorna och läkarna. Då får ni klara er utan oss som arbetar hårt för att skydda den innersta kretsen. Och till sist så går väl vi samma väg så att säga så då får befolkningen själva ta hand om era covidanhöriga om ingen sjukvårdspersonal finns längre. Jag såg en sån klockren tecknad bild häromdagen där vi sköterskor och läkare i primärvården stog och höll för en dörr fullt med människor som höll på att ta sig in. Innanför oss, alltså de vi skyddar, arbetade IVA och Covid personalen på för fullt med att rädda liv.

Tänk på att inte ta den standard vi har för givet. En dag kanske den inte finns längre. Tack vare oss!

Tack för att ni läst och lyssnat.

PS: Ni som undrar vem det är som är tillsammans med mig på min nya visningsbild så är det min son. Jag hoppas snart att det kommer upp ett nytt kort där min dotter är med också.

Annehlie