Okategoriserade

Min bakgrundshistoria från barn till ett snart certifierat medium. Del 4

Åren gick och det fanns annat som var tvunget att ta plats i livet som barn, familj, utbildning, nytt jobb och så vidare. Så under den här perioden fanns det tyvärr inte så mycket plats att komma vidare i min mediala utveckling. Ska jag vara ärlig så förstod jag nog inte ens att jag var på väg någonstans. Jag hade bara en mental liten paus i livet. Det är sånt som jag förstått nu i efterhand. Det var ju inte så att andevärlden på andra sidan bara slutade att besöka mig rätt av men energierna liksom lugnade ner sig lite.
Jag har ju tidigare berättat om min farmor som kom väldigt ofta till mig under mina barndomsår. När sedan min mormor dog så hade hon en period när hon ringde alternativt knackade på dörren för att få uppmärksamhet. Det var alltid hemma hos min mamma som det hände. Än idag så är det nästan alltid, oavsett vilket medium jag besöker, min mormor som står först i kön. Hon ger sådana klockrena bilder att det bara inte går att ta fel på vem hon är. Hon har alltid viktiga budskap med sig också som jag lyssnat mycket på genom livet. Min mormor och jag hade en väldigt varm och fin relation och hon älskade mig verkligen, om än på sitt eget lilla sätt. Hon led nämligen av schizofreni och hade en hel del hallucinationer och tvångssyndrom. Men hon ägde en enorm kärlek och generositet, om än på sitt envisa sätt att visa kärlek på. För mig var hon bara världens bästa mormor och hon fanns alltid där och när jag och mina vänner cyklade ner till badet så avslutade vi alltid med en tur hem till mormor och då laddade hon upp med plättar och sylt till oss alla. För mig var hon en riktig dröm mormor. Hon dog hastigt strax innan jag blev gravid med mitt första barn och det var en stor sorg för mig att förlora min älskade mormor. Det är nog därför hon “nästan alltid” är först på plats när jag går till något medium. Däremot så kommer hon sällan till mig i mina meditationer. Det har säkert sin förklaring det med. 
Några år senare dog min morfar. Han hann i alla fall få en fin relation med min son under hans första år innan han dog. Jag tror att det är därför Robin betyder så mycket för honom än idag. Det verkar som att hans ande energi har bosatt sig i hans källare. Hur som helst så var morfar den som höll på att skrämma skiten ur mig en gång. Jag var inte alls redo för kontakt från andra sidan på det viset i det skedet. Jag låg i sängen, vaken och hade nyss släckt lampan och skulle sova. Då hör jag hur någon ropar mitt namn. Jag tittar upp mot tegelväggen i rummet och där står min morfar som inmurad i väggen. Han ler och ser väldigt glad ut. Han ville säkert bara vara allmänt trevlig. Jag blev däremot skiträdd och skrek rätt ut och PANG så var han borta. Efter det så visade han sig aldrig mer så tydligt. Han visade sig på annat sätt. När jag gick i trappen så gick det alltid typ två steg extra efter mig i trappen och jag kunde känna hans närvaro. Det tyckte jag var ok. Han har kommit många gånger efter det både via andra medium och i mina meditationer. Men han visar sig aldrig så tydligt. Han är mycket glad att jag tagit tag i saker och ting och att jag går den här kursen i medialitet nu så vi kan “träffas och kommunicera ibland” som han uttrycker sig.
När min pappa dog för 13 år sen var det nästan som att en del av mig själv dog. Jag älskade min pappa oerhört mycket. Han låg mig så otroligt varmt om hjärtat. Han var den snällaste person på jorden man kunde tänka sig nästan. 
Jag var mitt uppe i en hektisk sjuksköterska utbildning just då och jag förstår inte än idag hur jag gick i land med pappas plötsliga död och utbildningen samtidigt. Jag var mitt uppe i en praktik och jag var bara “ledig” dagen innan och samma dag som han dog. Sen var jag tvungen att vara på plats igen för att inte komma efter. Men det var precis som att pappa bar mig genom den här tiden och såg till att allting bara flöt på och att jag klarade mig igenom den med toppresultat dessutom. Jag var dessutom relativt nyskild och var ensamstående med två barn. Men jag hade stor stöttning från barnens far och från min mamma.
Pappa som ande kontakt var mer fysisk på fler än ett sätt. Det kändes som att han var med mig vart jag än gick. Han matade mig med kloka råd, peppande “kom igen” och ord som han sa innan han dog fanns som ett mantra i mig. Även om jag innerst inne hade lust att bara lägga mig ner och dö jag med av sorg så kämpade jag på tappert för att inte göra min pappa besviken. Jag visste att han såg på mig stolt från himmelen.
Pappa visade sig ofta. Rätt som det var stod han i sovrummet eller i hallen framför mig. Ibland tydligt, ibland som ett ljusfenomen. En gång vaknade jag av att det blev otroligt ljust i rummet  och han sa “Du ska ha lyckohjärtat på dig” (det var ett halssmycke som kallades för lyckohjärtat som jag använt mycket tidigare men sen tappat bort). Jag sa att jag inte visste vart det fanns. Då sa han att jag skulle titta i en väska i ett litet gömt fack som jag inte brukar använda. Han beskrev väskan för mig. Jag tittade påföljande morgon i väskan och där låg smycket, i det dolda facket.
Hans energi  sparkade mig i ryggen en gång när jag körde bil. Det var en rejäl smäll i svanken som gjorde att jag var tvungen att bromsa bilen och titta om det satt nån i baksätet. Men det fanns ingen där. Strax därefter dök en älg upp på vägen. Hade jag brassat på i hög fart hade jag förmodligen krockat med älgen. Nu hann jag både bromsa och upptäcka den i tid. Jag fick ett rejält blåmärke i svanken. Men det var det värt.
Han var lite busig också. En gång satt jag i min sons säng och pluggade och käkade godis med godispapper på. Rätt som det var så fick jag ett godispapper i huvudet. Först tänkte jag “vart kom det där ifrån” men sen såg jag med blotta ögat hur tomma papper lyftes från sängen av sig självt och kastades mot mig. Ha ha.
Pappa är inte alls så där fysisk längre men jag vet att han finns med mig överallt. Det känns skönt.
När jag flyttade till Nora och började på mitt nya arbete där kom jag till nästa nivå i min medialitet. Mer om den lovar jag att berätta mer om i nästa del om mig. Den förde mig en mil framåt i min medialitet och blev en stor språngbräda dit jag står i dag.
Kram Annehlie💗